Så ja, jag tror att vi fattar hur det är att ha sjukstuga nu. Det räcker och blir över, sedan killen varit totalt ur form sedan i lördags.Vill ha tillbaka vår glada lilla kille, som pratar oavbrutet och varvar sitt strålande humör med tålamodsprövande 2,5 års trots för att få just sin vilja igenom. Och som inte kan låta blir att springa för fullt, fast man säger att han ska gå försiktigt.
Lillkillen skulle ju vara på dagis i dag med "mina kompisar" och gå promenad till skogen. Kanske se den där "stooooora granen" och vinka till "fabbon" som kör traktorn.
I stället blir det besök till Vårdcentralen med en ihållande och envis feber och ett förbaskat värkande öra, som gör att tårarna på lilleman rinner och rinner och mammahjärtat värker...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar